BEKÄNNELSE #2

jag tål ungefär hur mycket som helst när det handlar om mig själv,
fråga vem som helst, jag är välsignad med hög smärtgräns.
tack gud. tack ödet.

men när det kommer till andra människor som slår sig,
bryter ben eller blöder mycket så vill jag bara svimma,
spy lite i min egen mun, lägga mig i fosterställning & dö.

asså jag vill inte se det bara, så ge fan i å klanta er.